Ni vet när man älskar någon så mycket att det nästan gör ont. När man har en sån enorm mängd kärlek att det är tveksamt om den kommer få plats i kroppen. Den som börjar med ett inte så oskyldigt leende och några lite för långa blickar. Den som uppenbarar sig som ett pirr i magen. Den som slutar med ett brustet hjärta och alldelest för många tårar. Den där kärleken som kommer lika snabbt som den lämnar. Den som lämnar en utnyttjad och förstörd. Den som får en att ifråga sätta hela ens världsbild. Den där killen som lyckas göra allt annat i den grå vardagen diffust. Den där killen man alltid kommer komma ihåg som ens största kärlek, bara inte den rätta.
Den där kärleken som man bara kan ge och få en gång i livet. Den som är farligt omtumlande? Den är jag redo att känna.

Tydligen så ska det vara värt det.

hej